Lena Lindgren: Vattenskidåkning = sjukskriven

Som en del vet så åkte jag vattenskidor för 20 dagar sen!? Jag var snabb upp vid starten, men skidorna var snabbare än mig varpå det blev bakåtvikt och jag satte ner rumpan. Det blev givitvis tungt och vips stack skidan iväg för mycket uppåt och utåt. Jag kände hur det "sprakade till" bak i rumpan och ända ner till vristen. -Nej, tänkte jag, det är inte sant! Men det var det.

Hur som helst haltade jag till båten illa och ca 10 min efter kom den RIKTIGA smärtan!!! Jag visste inte då vad som gjorde ont, men det var som om musklerna drog ihop sig något så för %#&%#!!!

Det var samma smärta som när vi kvinnor får värkar när vi ska föda barn men då håller de i sig en halv minut åt gången med vila emellan osv.
Den här smärtan höll konstant sitt grepp i 30-45 min...UTAN avbrott!!! Jag försökte slappna av men det gick inte, muskeln vägrade. Gissa om jag var slut sen!! Jag har ganska så hög smärttröskel men då grät jag faktiskt! Minsta möjliga rörelse på en muskel gjorde ont.

En timme senare kom åskvädret och en knall kom precis över oss att jag hoppade till. Vad hände då? Jo, jag spände ju musklerna i benet och fick sådär ont igen! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Suck! Men då gick det över snabbare.

Stefan var (är) underbar med mig. Medan jag koncentrerade mig på att slappna av i benet fick han lyfta upp eller ner benet för jag kunde INTE göra det själv. Inte ens lyfta med mina egna händer, för du använder muskeln fast du inte tror det. Ska tillägga att benet blev svullet från ljumsken och ner till tårna och var så några dagar.

Det här hände på söndagen. På tisdag kväll ringde jag rådgivningen, jag tänkte att det kan vara bra och få det dokumenterat om det skulle bli något fel i framtiden och dagen efter skulle vi ju iväg på båtsemester. Sköterskan jag pratade med sa att läkare absolut skulle kika på benet. Hon sa också att musklerna kan "krulla ihop sig"!? Gulp! På onsdag morgon fick jag tid hos läkare i Söderhamn. Ringde kl 08.10, klädde mig, åt frukost och var klar hos läkaren före kl 10.00. Det var snabba ryck.

Hur kändes undersökningen då? Tja, jag kände mig som en i raden på löpande bandet. Han var inte intresserad över huvudtaget och frågade i stort sett ingenting. Jag sa att jag hade ont i rumpan/baksida lår och ner till vristen. Det enda han frågade var när jag låg på britsen om det gjorde ont när jag lyfte på benet. Jag blev förvånad för det kändes på framsida/insidan lår!? Men det var ju för att jag inte hade rört mig så tidigare. Han skrev ut diklofenak och att jag skulle gå med kryckor två dagar till. Han sa att det tar 7-10 dagar att bli återställd, sen var hans undersökning klar! Han hette något i stil med "Sabavi"!? Då behöver jag kanske inte säga något mera!
Så här skrev han på läkarintyget:
"Muskelsträckning vid vattenskidåkning i söndags." (Då hade det gått 4 dagar sen skadetillfället.)

Efter 2-3 dagar började jag känna mig bättre och när det gått 9 dagar åkte vi till Stockholm två dagar och gjorde Gröna Lund och Tom Tits som kändes helt okej. Visst jag haltade lite men hade ingen jättesmärta. I efterhand förstår jag att det var ju tabletterna som gjorde det. Men eftersom läkaren sa att det skulle vara okej efter 10 dagar så tror ju jag det såklart!)
Så när 11 dagar gått slutade jag med pillren. Efter två dagar var jag tillbaka på DAG TRE igen!!!

Jag som skulle börja jobba dagen efter!!! Suck... Jag jobbade hela måndagen, hem, asont och trött. Gick till jobbet på tisdagen, kände att det här är inte okej. Fick tid till en av "våra" två familjeläkare.
Vilken skillnad på läkare det är!!! Tänk om alla är som Mattias, som hör vad jag säger, hur jag upplevde skadetillfället och tiden efteråt etc. så att jag som patient känner mig trygg. Nu fick jag svar på vad som smärtade så hemskt strax efter skadetillfället. Det var musklerna som "krampade". Och det är som jag kännt hela tiden att det är stjärtmuskeln i bak som har fått mest stryk. Mattias visade vad vi har för muskler i benen och förklarade på ett bra sätt var jag har ont. Han ökade på dosen och sjukskrev mig först en vecka och då ska jag vara STILL. Efter det ska jobba halvtid så får vi se hur det känns.
Han skrev så här på läkarintyget:
"Svår muskelsträckning, förmodligen har delar av muskeln gått sönder." (Då hade det gått 17 dagar sen skadetillfället!)

Hade jag fått rätt diagnos första gången hade jag kanske inte behövt vara sjukskriven nu och förlora en massa pengar eftersom jag hade två veckor kvar på semestern när det hände! Visst, jag vet att jag "fåår" sjukskriva mig på semestern men kan jag låta bli så gör jag det, jag får ju min sovmorgon iallafall! Hihi...

När Ida bröt sina fingrar sa den stora "polskan" på Söderhamns lilla sjukhus att det var inget brutet för Ida kunde få ihop sin tumme o pekfinger. Där var hennes diagnos ställd! Men eftersom det är ett barn så skickar de rutinmässigt iväg de på röntgen och det var väl tur det för hon hade TVÅ brutna fingrar!!!
Man blir ju så himla förbannad!! ALDRIG mer Söderhamns sjukvård för våran del!