Idag var det dags att besöka Siaröfortet på Kyrkogårdön.
Det byggdes 1916-1924 efter första världskriget, mitt i farleden mellan Vaxholm och Furusund. Då ansågs ön vara en utmärkt försvarspunkt för att skydda Stockholm mot fiender som kom sjövägen.
Redan som färdigställd fick fortet underkänt p.g.a alltför fuktiga övernattningslokaler inne i berget. När andra världskriget bröt ut 1939, betraktades fortet som "omodernt."
På väg in i fortet.
En av sovsalarna.
Köket med en över två meter lång vedspis.
Den långa (äckliga) tvättrännan.
Sambandscentralen.
När vi kom in i det här rummet började en gammal film att starta automatiskt. Den handlade om fortet när det var i bruk 1925-1960. Lite coolt faktiskt.
Rätt var det var när vi gick där i alla gångar, skrek Tilda till. Hon hade klivit i en brunn där locket saknades. Uäsch! Nu fick hon helt plötsligt en brun och en vit sko. =(
Anna, Ida, William och Tilda.
Simon kikar in i en skottglugg.
Killarna undersökte kanonen.
Ovanpå fortet.
I det gamla logementet är det numera ett vandrarhem.
Vi var klara för avfärd vid 14.40 då vi åkte vidare mot Väddö kanal och Grisslehamn, en tripp på 45 sjömil. För er icke sjömänniskor är det 8,3 landmil som tog dryga 8 tim.
Jag passade på att smälta smör till en kladdkaka medan mackorna var i ugnen.
Otroligt lugn kväll. Vi ska fortsätta till Grisslehamn och göra natt där.
Kring 23.30 la vi oss på "svaj" i en liten skyddad vik strax innan Grisslehamns hamn. Att ligga på svaj betyder att man kastar ankar mitt ute på vattnet utan att lägga fast i land. Båten följer/svajar med vinden. Kändes onödigt att betala en hamnavgift på 170 kr när vi kom så sent och när vi klarar oss själva och har allt på båten. Skönt är det också, tycker jag! Stefan däremot tänker, när släpper ankaret? =)
Till lunch bjöd Stefan på varma mackor. Gott!
Det är alltid extra spännande att möta eller bli omkörd av de stora bjässarna i Stockholm.
Vi passerade Svartnö, strax söder om Norrtälje och klockan var då 16.30.
Efter några timmar var det dags för kvällsmat. Vi passade på att äta innan vi kom fram till första bron i Väddö kanal.
Vid 21-tiden stannade vi till vid Bagghusbron.
Under tiden vi inväntade broöppning hann vi med att fika kladdkaka.
Elin trivs i solnedgången.
Kram Lena
