Innan frukosten gick vi ut på klipporna på Keskär för att skåda vår båt på håll för första gången i dagsljus.
Sen for vi norrut igen och Stefan provade autopiloten, som fungerade utmärkt.
Många fina vyer.
Halvfrän båt från Norge.
Nöjd kapten.
...Ända till jag pratade med mamma i telefon och berättade att allt har gått jättebra. Det skulle jag inte ha gjort! Strax efter Dalarö, kl 17.00, gick motorn ner i varv. Stefan stängde ner maskineriet.
Jag seglade skutan medan Stefan mekade. Förseglet hade vi uppe redan och fast vinden hade hunnit att mojna lite for vi fram mellan 2-4 knop.
Det var stopp i matarslangen från dieseltanken. Som tur var fanns det en till matning som var pluggad så det var bara att skifta. Puh!
Det är ju inte så konstigt, båten har ju stått på land i över ett år och nu när vi kom ut på öppet vatten så har växtligheterna i tanken skvalpat loss från väggarna och täppt till. Så det blir nog lite mekande för Stefan imorgon bitti.
Bara några minuter längre fram vid sju-tiden kom vi till Saltsjöbaden och där gjorde vi kväller.
Byggnaderna ni ser är de gamla badhusen. Det främre huset var damernas förr i tiden och uppfördes 1895. Herrarnas som syns lite bakom till vänster kom till lite senare. Mellan badhusen fanns/finns en gemensam strand.
Efter allt mekande kunde vi äntligen laga mat. Konservmiddag, det enda vi har med oss, men det smakar riktigt gott när man är hungrig. Sen hade vi TV och datatid.
Vid det här laget började vi förstå att Söderhamn hade drabbats av ett väldans regnoväder med översvämningar som följd. Inte så kul men tur att vi slapp det iallafall. =)
Vid det här laget började vi förstå att Söderhamn hade drabbats av ett väldans regnoväder med översvämningar som följd. Inte så kul men tur att vi slapp det iallafall. =)
Kram Lena
