Vårruset

I februari-mars någongång blev jag tillfrågad av chefens fru Marianne om jag ville springa Vårruset, men jag tackade nej. Och varför det då undrar ni? Hon som gillar att kuta! Jo, för jag är inte tränad ALLS, det är drygt två år sen sist jag tränade regelbundet och för att jag har en ömmande höft sen i julas. Men senare ångrade jag mig för jag VILL ju så gärna komma igång så jag mejlade Marianne och frågade om det var för sent att anmäla sig. Det slutade med att hon, jag, Pernilla och Emelie ska springa de 5 kilometrarna på onsdag. =)

Höften då....jo, den struntade jag blanka f-n i!!! Jag springer ändå tänkte jag. Jag ska väcka liv i "latmasken" som byggt bo där i höften. Och "si på fan"....den blev bättre! Jag förstod det! Vad det "onda" behövde var regelbunden blodgenomströmning och nu ömmar det ibland bara. Det är inte bra att vara still för länge heller. Tänk på det ni som kanske har en muskelkrämpa någonstans.

Så 19 april började jag med en lätt joggingtur på tio min och "latmasken" den protesterade i ALLA 10 min, men som ett barn, man får inte ge sig! Haha... Tre dagar senare sprang jag och Stefan (självmant) i 20 min och "latmasken" protesterade bara en liten stund sen gav den upp. Hehe... En vecka senare ökade jag på till 27 min och efter ännu en vecka till 36 min och ca 4.5 km. Så nu i fredags, igår, kände jag att nu är det läge att springa 5 km och det gjorde jag på 36.40 och det kändes riktigt bra...och "latmasken" ...den har slutat att klaga! =)

Det tog mig 4 veckor och 6 rundor att klara 5 km, det från att ha ett uppehåll i drygt 2 år och en krånglande höft.

I morgon blir en sista runda innan onsdag.

Kram Lena